Vad är Mindfulness?

Innehåll:

Lyssna på Elin Borgs pod om Mindfulness 
Vad är Mindfulness?
Mindfulness sju attityder
-  Att inte sträva någonstans
-  Att släppa taget
-  Att inte värdera eller ha förutfattade meningar
-  Acceptans
-  Nyfikenhet
-  Tålamod
-  Tillit/Tilltro
Mindfulness och meditationsövningar
Tolv fördelar med Mindfulness

Lyssna gärna på Elin Borgs föreläsning om mindfulness här:

Vad är Mindfulness?
Mindfulness är ett förhållningssätt till livet som gör att vi kan ta vara på ögonblicket och utveckla våra fulla resurser. Med enkla övningar får vi hjälp att klara av pressen i privat- och yrkesliv. Vi blir mer uppmärksamma och medvetna och vi lär oss att minska stress och att fokusera på det som är väsentligt.

”Mindfulness är att vara medvetet närvarande i nuet, utan att värdera eller
döma det vi upplever. Mindfulness handlar om att se det som är. Mindfulness
ersätter förnekande och förvrängning med klarheten hos acceptans, vilket leder
till visdom och bättre val.”
/Jon Kabat-Zinn

Mindfulness handlar om att vara närvarande och medveten om verkligheten, så som den faktiskt är, utan att lägga till eller dra ifrån någonting. Ofta så blandar vi ihop verkligheten med våra egna idéer, tankar, projektioner och fantasier. Allt för sällan är vi i kontakt med vår omedelbara upplevelse här och nu. Vi värderar, förnekar, trycker undan, tolkar och förvränger. Vi ältar det förflutna och oroar oss inför framtiden.

En stor del av vår vakna tid gör vi saker utan att vara medvetna om vad det är vi gör, vi tänker på andra saker som har ganska lite att göra med nuet. Det skulle gå att beskriva som att vi inte är riktigt vakna. Det är då lätt att reagera per automatik när saker händer, inom mindfulness säger man att man går på autopilot. Vi reagerar då med gamla invanda beteenden som inte alltid är så ändamålsenliga. Att leva på autopilot är att styras av vanemönster och att gå genom livet bedövad, frånvarande och utan att vara i kontakt med oss själva eller omvärlden. Genom att öva mindfulness så ökar vi förmågan att agera medvetet vilket hjälper oss bryta att gamla invanda mönster och istället välja nya mer ändamålsenliga lösningar. Ett medvetet liv är ett rikare liv eftersom det gör oss medvetna om det som händer – när det händer. Utan mindfulness fastnar vi lätt i ältandet av våra egna tankar och vi ser ständigt världen färgade av våra egna fördomar och förutfattade åsikter.

Forskning har också visat att praktiserandet av mindfulness leder till sinnestillstånd och inre kvalitéer som är gynnsamma för psykologiskt välbefinnande, som exempelvis tillit, generositet, tacksamhet, kärleksfull vänlighet och medkänsla.

Professor Jon Kabat-Zinn, University Hospital i Massachusetts, var den förste att inlemma mindfulness i modern västerländsk medicin. Sedan starten 1979 har han framgångsrikt behandlat över 16 000 patienter med kronisk smärta och stressrelaterade sjukdomar genom sitt åtta veckors program. Han arbete har dragit mycket uppmärksamhet till sig pågrund av det goda resultat han kunnat visa där hans deltagare visat kraftig stressreduktion, ökad livskvalitet och bättre hälsa.

Moderna teorier om mindfulness och hjärnan talar om nevroplacistitet (formbarhet) vilket innebär att hjärnan kan tränas på olika sätt genom att medvetet använda vissa valda delar av hjärnan och göra dem starkare genom att öka synapserna i dessa delar. Mindfulnessutövare tränar upp de delar av hjärnan som tar medvetna beslut och gör därmed dessa delar starkare eftersom fler synapser skapas i dessa delar varje gång du gör ett medvetet val. Forskningen visar också att amygdala (aphjärnan) vilket är den delen av hjärnan som tar snabba impulsiva beslut och som gör att vi agerar på autopilot får mindre kontroll över oss ju mer vi övar oss på att inte låta den styra våra liv. Forskningen förklarar det på ett enkelt sätt genom att jämföra hjärnan med kroppens muskler, de muskler vi tränar blir starkare medans de muskler vi inte använder blir svagare och svagare för var dag de inte används. Vi väljer därmed själv vilka delar av vår hjärna som skall styra mest över oss genom att forma vår hjärna så som vi vill ha den.

Mindfulness sju attityder
Enkelt sammanfattat är alltså mindfulness en önskan om att vara medvetet närvarande i nuet. För att tydliggöra vilket förhållningssätt som är eftersträvbart för att nå ett sådant tillstånd så finns det inom mindfulness sju attityder. Attityderna visar hur du i din träning kan förhålla dig till dig själv och din omvärld. De sju attityderna är följande:

  • Att inte sträva någonstans
  • Att släppa taget
  • Att inte värdera eller ha förutfattade meningar
  • Acceptans
  • Nyfikenhet
  • Tålamod
  • Tillit/Tilltro

Men vad betyder de? Det är lätt att rabbla dessa attityder för sig själv men svårare att veta vad som egentligen menas med dem. Vissa av dem kan för vissa personer till och med verka provocerande. Ett exempel på det kan vara ”Acceptans”, som kan tolkas som att man skall acceptera vad som helst utan att vilja förändra situationen. Jag kommer därför att gå igenom varje attityd och vad den innebär inom mindfulnesstraditionen. Jag kommer vid varje attityd också ge ett exempel på en kursdeltagare som har haft nytta av att öva på just den attityden eftersom att den övningen kunnat hjälpa relationen till mat och till den egna kroppen.

Att inte sträva någonstans 
På engelska brukar man tala om att vara en human being istället för en human doing. Vi är så vana att hela tiden göra något, prestera något, sträva efter något, uppnå något. Det är i många sammanhang din prestation som beskriver dig och vem du är. Ett tydligt exempel på det är ditt val av yrke, ofta är den första frågan många ställer en ny person efter att den sagt vad han/hon heter ”Vad jobbar du med?”. Att inte prestera kan tolkas som att du skulle vara lat eller oproduktiv. Men om man alltid fastnar i görande så är det lätt att glömma bort allt det som sker omkring en som man inte behöver prestera något alls för att få ta del av; ett skattande barn, ett vackert träd eller hur snöflingor känns när de smälter mot handen. Allt för många har fastnat så djupt i görandet att de inte ens hinner njuta av de mål som de uppnått innan de sätter upp nya mål. I mindfulness övar vi på att släppa taget och ”bara vara” utan någon annan agenda än att vara så närvarande och uppmärksamma som möjligt. Det finns ju nämligen ingenting annat än det som du upplever just nu och glömmer du bort att uppleva det så glömmer du bort att leva.
Linda hade alltid varit den typiskt duktiga flickan. Hon hade en välaktad chefsposition och alltid nya projekt på gång med familjen vilka kunde vara att planera och genomföra byggandet av en altan till sommarstället, tapetsering i barnens rum eller en resa till Asien. Hon hade inga egentliga stunder i hennes liv då hon hann njuta av det liv hon hade skapat förutom de stunder då hon kunde njuta av att umgås med sina barn. Problemet tyckte Linda var att barnen var hos sin pappa varannan vecka och det gjorde att det ibland fanns kortare stunder i Lindas liv då hon inte hade något som hon behövde göra. Dessa korta stunder på cirka en-två timmar infann sig efter att Linda arbetat och därefter varit på gymmet eller träffat en vän och innan hon skulle gå och lägga sig. Även om det bara gällde en timme eller två så tyckte Linda att den tiden var väldigt obehaglig, hon kände sig oproduktiv och visste inte vad hon skulle göra av sig själv. Linda försökte döva sig med TV men blev inte tillräckligt stimulerad av att bara sitta där och därför kände hon att hon måste äta. Ätandet blev ett sätt att slippa bara vara utan att göra något. Det hon åt var alla de söta saker som hon annars vanligtvis undvik, glass, godis och kakor. Efteråt kände hon skuld och ånger men hon kunde samtidigt erkänna att den känslan var lättare att hantera än den att bara vara utan att ha något att göra.
Stegvis under sexveckorskursen och de övningar som Linda gjorde så hittade hon ett sätt att acceptera känslan av att bara vara. Hon använde de extra timmarna till att göra något för hennes egen skull, något som inte handlade om prestation. Hon läste en bok, mediterade eller planterade växter och övade sig under tiden som hon gjorde det på att acceptera känslan och tanken ”detta leder mig ingenstans” utan att låta den ta över henne. Istället övade hon sig på att njuta av att bara vara. Detta ledde till att hon resten av dygnet ibland lät sig stanna upp och uppmärksamt känna tacksamhet gentemot saker som hände henne eller som skedde runt omkring henne och att hon började må bättre med sig själv.

Att släppa taget
Det som redan har inträffat kan vi inte påverka. Genom att stanna med vår faktiska upplevelse kan vi lämna det förflutna bakom oss. Detta innebär inte att vi inte ska lära oss av våra erfarenheter, alla våra erfarenheter samlas i vår livskunskap som vi kan använda oss av i framtiden. Det innebär att vi inte tyngs ner av eller klamrar oss fast vid det som varit och glömmer bort att livet pågår här och nu. Att inte släppa taget kan också göra det svårt för oss att utvecklas. Om vi i ögonblicket funderar mer på hur vi tidigare misslyckats med den uppgiften som vi just försöker oss på snarare än att se det här tillfället som ett unikt tillfälle med nya möjligheter så är risken stor att vi misslyckas igen.
Marie hade tjugo extra kilon och hade försökt banta hur många gånger som helst. Det brukade gå bra den första veckan då hon var bestämd och fokuserad men eftersom både hon själv och hennes familj gärna påminde henne om alla tidigare misslyckanden var det svårt för henne att hålla upp motivationen. Och när hon gav upp så släppte hon alla bantartankar rätt av, ”Jag har aldrig klarat detta förut så varför skulle jag klara det nu” tänkte hon för sig själv och unnande sig en riktigt ätarvecka som tröst.
Marie levde i tidigare misslyckanden och därför var det väldigt svårt för henne att inte göra så som hon var van att göra. Marie fick öva sig att på att se på hennes bantning på ett nytt sätt. Dels bestämde hon sig för att äta bra mat men att också unna sig sin favoritchockad en gång i veckan för att hon skulle orka dem att genomföra kostplanen på lång sikt. Dels övade hon sig att se varje ny dag som en helt ny händelse i hennes liv. Hon övade sig på att tänka tanken ”Varje dag är helt unik i sig och jag har alla möjligheter att göra vad jag vill med just den här dagen” när det kändes lite motigt och när hon var orolig över att falla tillbaka i gamla mönster. De dagar som Marie inte lyckades att äta som hon planerat övade sig Marie på att se också dem som helt unika dagar. Då hon inte kopplade samman de misslyckade dagarna med tidigare misslyckanden vilka lett till att hon avslutat bantningen och istället haft en ätarvecka blev inte dessa dagar lika stort hot mot hennes motivation. Hon övade på att acceptera att hon inte ätit som hon planerat men att det var helt okej och att hon skulle ta nya tag nästa dag. Och övandet gav resultat, i jämn takt försvann extra kilorna ett efter ett. När Marie kände sig nöjd med sin vikt fortsatte hon att öva på samma sätt för att hålla nere vikten. Hon hade tagit tillbaka kontrollen över sitt ätande och kände sig så mycket starkare och nöjdare med sig själv.

Att värdera eller ha förutfattade meningar
Om vi har förutfattade meningar om hur saker och ting borde vara så begränsar vi vår möjlighet att se saker så som de faktiskt är. Alla människor bär på fördomar och föreställningar om hur saker förväntas vara. Genom mindfulness övar vi oss på att bli medvetna om våra föreställningar och att släppa dem för att få en möjlighet att se våra upplevelser ur andra perspektiv. Föreställningarna kan handla om hur vi ser på andra människor och på hur vi ser på samhället vi lever i. De kan också handla om hur vi ser på oss själva, vilket bild vi har av oss själva och vilka förmågor vi behärskar eller vad vi anser att vi inte klarar av. Detta kan göra att vi begränsar oss själva genom att ha bestämda åsikter om hur vi är vilket kan hindra oss från att leva ut vår fulla potential. Antagligen har vi så mycket fler talanger och visdomar inom oss än de vi redan vet att vi behärskar, det gäller bara att tillåta oss själva att tro på att vi faktiskt kan och sedan ge oss möjligheten att pröva det. Om vi kan observera våra upplevelser, tankar och kroppsliga förnimmelser och beskriva dem utan att fastna i värdeomdömen som ”bra” eller ”dålig” hjälper det oss att se verkligheten som den är utan att låta våra känslor, impulser och förutfattade meningar styra hur och vad vi väljer att se.
Lars var en person som hade åsikter om det mesta. Han gillade att diskutera men ändrade sällan sin åsikt utan gillade mest att få människor att inse hur rätt han hade om olika saker för att sedan få dem att tycka som honom. När han träffade sin flickvän Li och blev sambo skapade hans bestämda åsikter stora problem i förhållandet. Lars hade en tydlig bild av hur hans liv som sambo skulle se ut, alltifrån hur lägenheten skulle möbleras och vilken ordning de skulle hålla till hur hon skulle vara och vad hon skulle tycka om saker. När han äntligen träffat sin kärlek var hon inte alls som han tänkt sig. Trotts att han älskade henne så kändes det ändå fel. När Li motsatte sig Lars åsikter blev han irriterad och hanterade det hela med att ta långa promenader där han ofta letade upp en pizzeria eller krog och åt ett ordentligt mål för att döva de jobbiga känslorna.
När Lars hittade mindfulness kände han ganska direkt att förhållningssättet skulle kunna hjälpa honom. Han övade meditation varje morgon som en påminnelse för sig själv i att försöka se den kommande dagen med allt som den hade att ge istället för att se den genom sina glasögon av förutbestämda åsikter om vad han tyckte var bra och vad som han ansåg var dåligt. Helt plötsligt blev hans värld så mycket större. Han gick en danskurs med Li och tyckte den var riktigt kul trotts att han tidigare ansett att män som dansar är löjliga. Han började också kunna se på hans och Lis förhållande ur andra perspektiv. Om hon gillade att bjuda hem vänner spontant en söndag så fanns det faktiskt en charm i det även om han avskytt sådant tidigare. Likaså kunde han uppskatta andra av Lis sidor vilket ledde till att promenaderna till krogarna och pizzeriorna upphörde.

Acceptans
Acceptans är ett omdiskuterat begrepp och det beror på att innebörden i ordet acceptans kan tolkas på många sätt. Det är nästan så att acceptans ibland användas som ett fult ord i vårt samhälle idag. Det finns de som tänker att om man är nöjd och accepterande så förlorar man sin drivkraft, då finns det inget som motiverar förändring och förbättring. Enligt det tankesättet betyder det att människor behöver vara missnöjda om de inte skall fastna i stagnation och viljelöshet. Men om vi funderar över den uppfattningen inser vi hur motsägelsefull den är. För vilken är anledningen till att vi vill förändra saker? Anledningen är antagligen till det att vi vill nå ett mål där vi känner oss nöjda med oss själva och vårt liv. Tankesättet skulle i så fall innebära att vi genom att känna oss missnöjda hoppas på att vi blir nöjda någon gång i framtiden. Men vi villkorar vår lycka. Vi tänker att vi kommer att känna oss nöjda när vi blivit smalare, fått ett nytt jobb eller hittat en partner. Problemet är bara att varje gång vi uppnår det där som vi eftersträvat så upptäcker vi att vi fortfarande inte är nöjda. Istället så har det dykt upp nya mål som vi tror att vi måste nå för att bli nöjda. Tillslut blir vi så vana vid att hela tiden känna oss missnöjda att vi inte vet hur vi annars skall känna. Att vara missnöjda blir som en dålig vana som blir svår att bryta. Och vi glömmer bort att om vi inte kan känna oss nöjda med där vi är just nu så kan vi aldrig vara tillfreds eller lyckliga.
Uppfattningen om att acceptans är farligt, att det exempelvis får människor att stanna kvar i våldsamma relationer är missvisande. Om vi lär oss acceptera livet och känna oss nöjda med vilka vi är har vi lättare att ge oss själva det liv som vi trivs bäst i och slå oss loss från destruktiva tankar, handlingar och relationer.
Att vara nöjd innebär inte heller att vi behöver förlora drivkraften till att förbättra oss själva, växa, utvecklas eller att bidra till andra och samhället. En förändring måste starta med acceptans av den nuvarande situationen om förändringen skall var möjlig överhuvudtaget. Om vi inte utgår från den nuvarande situationen så som den är så blir ju förändringen byggd på något som inte finns. Detta gäller också en acceptans för oss själva både för våra brister och för våra känslor. Svåra känslor som ilska, rädsla, sorg, hat, skuld, skam och självförakt kan vara så skrämmande så att vi gör allt för att inte släppa ut dem. Vi kanske håller dem fångna inom oss eftersom att vi är rädda för att de skall slita sig loss och få oss att må dåligt. Svåra känslor kan få oss att döma oss själva för att vi har dem, vi kanske tycker att vi inte borde ha dem. Till slut går all energi åt till att hålla känslorna innestängda. Acceptans inom mindfulness innebär att vi släpper fram känslorna med en varsam och kärleksfull inställning till oss själva. Vi lär oss att neutralt observera dem, beskriva dem och delta i dem utan att värdera dem. Vi övar oss i att beskriva känslorna och känna efter vart de känns i våra kroppar vilket gör att vi bjuder in dem utan att låta dem ta över oss. Det svåraste är att komma bort från dömandet och skammen över känslorna. Mindfulness handlar om att förhålla sig till och därigenom lära känna sina känslor. Det innebär att det inte finns ”bra” eller ”dåliga” känslor. Motstånd till att acceptera känslorna ger dem bara mer makt och styrka.
Tova startade sexveckorskursen eftersom att hon hade stora problem med sina känslor vilket gjorde att hon hetsåt stora mängder mat och att hon ibland satte fingrarna i halsen för att kompensera det stora matintaget. Tova beskrev sin situation såhär: ”Det är vissa dagar som är ångestdagar. Jag känner redan på förmiddagen att det finns en oro i mig. Jag försöker jobba på ändå på mitt arbete men jag vet att kvällen kommer att bli ett helvete. Så fort jag kommer innanför dörren hemma så känner jag hur ångesten biter tag i mig. Jag känner mig svag och livet känns meningslöst, jag känner mig värdelös och helt utmattad. Jag försöker kanske lägga mig på sängen ett tag men snart letar jag mig ut i köket och äter allt jag kan hitta. Det är som att det ända som kan fylla det där hålet som värker inom mig är mat. När jag klar är jag så mätt att jag mår illa. Utmattad går jag och lägger mig eller så försöker jag stoppa fingrarna i halsen och går och lägger mig sen. När jag vaknar upp nästa morgon är ångesten inte lika påtaglig men jag känner en sådan skuld för mitt ätbeteende.”
Tova hade tidigare fått viss hjälp för sin ätstörning. Hon hade fått tipset av en läkare att ta en promenad när hon kände behovet att hetsäta eller att lägga en isbit på pannan för att få en kickeffekt och därigenom slippa hetsäta. Inget av detta hade fungerat för henne. När ångesten kom var hon fullkomligt livrädd för den. Hon hade varit rädd för den enda sedan förmiddagen eftersom hon vetat att den snart skulle komma och levt i rädslan hela dagen. Det Tova gjorde var att agera med rädsla på tidiga tecken av ångesten istället för att agera med acceptans. Genom mindfulnessträning lärde sig Tova att acceptera tidiga tecknen för var de var, de var just tidiga tecknen. Med tiden kunde Tova se att själva rädslan för att ångesten skulle komma var värre än känslan av ångesten själv. När tidiga tecken kom och gav henne oroskänslor så kunde hon därför bemöta dem på ett annat sätt. Hon kunde acceptera att hon kände oroskänslor samtidigt som hon var noga med att påminna sig själv om att de ju faktiskt bara var känslor och inte sanningar. Det gjorde att hon inte behövde bli lika rädd för oroskänslorna och hon visste att de var övergående. Ibland ledde det till att oroskänslorna inte hade kraft nog att växa sig starka och Tova slapp därför ångestattacken på kvällen. Vissa kvällar kom dock fortfarande ångestattackerna men de blev mycket mindre skrämmande när Tove kunde se på dem med acceptans och med vetskapen att de bara var känslor, känslor som går över. När ångestattackerna kom satte sig Tove och gjorde en meditation eller en övning från kursen för att komma tillbaka till en mer medveten sinnesstämning. Att ångestattackerna inte fick samma makt hos Tova som de haft tidigare gjorde att de på sikt försvann nästintill helt.

Nyfikenhet
Attityden nyfikenhet handlar om att vi övar oss på att se och uppleva saker som om det vore första gången vi upplevde dem, precis som ett litet barn gör. Varje upplevelse är ju faktisk helt unik, men det är ett faktum som vi så lätt glömmer bort. Vi är så vana vid att ett äpple smakar på ett visst sätt att vi glömmer bort att koncentrera oss på smakupplevelsen när vi biter i det. Vi är så vana vid vägen där vi kör till jobbet varje morgon att vi glömmer bort att njuta av dem skiftande naturen runt omkring oss. När vi inte övar vår nyfikenhet så är det lätt att istället gå på autopiloten. Utan att stanna upp och se det unika med just den här dagen så låter vi autopiloten ta makten och glömmer bort att leva varje unikt ögonblick av våra liv.
Martin började sexveckorskursen eftersom att han inte tyckte att han levde efter sina egna regler. Han hade bestämt säkert 100 gånger att han skulle sluta äta så mycket chips om kvällarna men trotts det så fann han sig väldigt ofta med en påse chips i soffan ändå.
I början av kursen gick det segt för Martin men då han i slutet av kursen fick hemuppgifter som handlade om att utsätta sig för frestelser hittade han äntligen ett sätt att sluta äta chipsen. Han övade sig på att stå emot chipsfrestelsen både i mataffären och hemma. I affären gick han bort till chipshyllan och stod där länge och kollade in sin favoritchipspåse och han märkte hur annorlunda han såg på den jämför med hur han sett på den tidigare. Tidigare hade synen av chipspåsen direkt gjort att det vattnades i munnen på honom och att han bara längtade efter att känna smaken och den krispiga konsistensen av chipsen i munnen. Nu kunde han se andra detaljer i påsen, färgerna, glansen i platsen och hur smart den var designad för att locka till köp. Han kunde också stå och titta på påsen och samtidigt föreställa sig hur han skulle må efter han ätit den vilken inte var en speciellt lockande känsla. När Martin kunde se andra saker med chipspåsen blev den inte längre ett lika stort hot. Ibland lyfte han ner den från hyllan i affären och kände lite på den för att sedan sätta tillbaka den. Vi något tillfälle gick han och hämtade en chipspåse direkt när han kom in i affären för att sedan bära med sig den i sin korg tills att han plockat ner alla andra varor han skulle ha i korgen, då gick han till chipshyllan och ställde tillbaka sin chipspåse. Martin hade också en chipspåse hemma som han aldrig öppnade och som han experimenterade med på liknande sätt. Martins förmåga att se på chipspåsen med nya ögon gjorde att han inte längre behövde känna att han var en slav under sitt ätande.

Tålamod
Tålamod är en attityd som är svår att leva efter i vår tid. Många lever väldigt hektiska liv och är ovana vid att behöva öva sig i att känna tålamod, om något tar för långt tid eller är för krångligt så kan man alltid byta till något annat. Har du stått i bilkö och växlat fram och tillbaka mellan de olika filerna för att försöka spara några sekunder bara för att inse att den filen du valt helt plötsligt blivit den långsammaste filen? Eller har du gjort samma sak i mataffären och bytt kö för att spara någon minut bara för att inse att tanten framför dig köpt en vara som inte finns i kassasystemet och därför har kön tagit flera minuter längre tid än den som du först stod i? Om du svarat jag på någon av dessa frågor så är inte det viktigaste att det ibland inte lönar sig att byta fil/kassa utan det viktigaste är att du funderar över varför du har ett så stort behov av att spara en extra minut. Vad är det som stressar dig så? Du hade kunnat stanna kvar i din fil/kö och använda tiden till att bara slappna av lite, känna efter hur du mår idag, se dig omkring i kön och studera människorna omkring dig, eller bara vara. Du hade då fått några minuter att komma ner i varv och att öva dig på att vara medvetet uppmärksam vilket säkerligen hade gett dig en skönare kommande dag/kväll jämfört med om du stressat därifrån med andan i halsen. Men någonting i dig ville hellre stressa och byta kö. Kan det vara så att öva dig själv i att känna tålamod är så jobbigt att du hellre stressar än att bara vara ett tag? Om vi vill vara harmoniska och tillfreds med oss själv och vår omgivning är tålamod en av de viktigaste färdigheterna vi kan utveckla.
Lena var en kvinna som startat många olika projekt som hon aldrig lyckats slutföra, hon hade startat ett företag som hon gett upp efter bara tre månader, planerat fester som aldrig blivit av och gått in i förhållanden med olika män bara för att ge upp så fort det blev lite motigt. Lena betedde sig också på samma sätt gentemot sin kropp. Hon ville börja träna och få en starkare och mer slimmad kropp och hon ville att det skulle gå snabbt. Därför hade hon vid ett flertal tillfällen bestämt sig för att börja träna och då tränat fem träningspass i veckan samtidigt som hon dragit ner rejält på maten. De första veckorna efter ett sådant beslut vägde hon sig varannan dag och kunde se en tydlig viktkurva nedåt. Men kroppen tog hårt av att gå från ingen träning alls till en massa träning så ofta fick hon dra ner ganska mycket på träningen efter ett tag och när hon gjorde det passade hon också på att öka på maten lite eftersom hon tyckte synd om sig själv som hade oturen att få träningsskador så ofta. Givetvis stannade viktminskningen därmed av och efter ett tag hade hon lagt på sig allt som hon tidigare hade gått ner.
Lena behövde öva på sitt tålamod. Genom sexveckorskursen och de övningarna som följde med den övade hon sig på att se på sin träning och sitt viktmål ur ett annat perspektiv. Innan hade hon tänkt att ju snabbare hon gick ner i vikt desto snabbare kunde hon få det överstökat och börja leva som vanligt igen fast med en enligt hennes snyggare kropp. Nu la hon istället upp tränings- och kostmål som kunde fungera långsiktigt. Hon tränade 2-3 gånger i veckan och åt bara sötsaker på helgerna. Detta ledde till att hon långsamt tappade de extra kilorna ett efter ett och det bästa var att hon kunde behålla viktnedgången sedan eftersom att hon fortsatte att leva lagom sunt. Hon byggde muskler utan att få träningsskador i och med att hon lät det hela ta tid. Att Lena övade på att känna tålamod i sitt förhållande till mat och motion avspeglade sig också inom andra områden där hon också behövde tålamod vilket hjälpte henne att slutföra andra projekt som hon tidigare avslutat då tålamodet tagit slut.

Tillit/Tilltro
Tillit/Tilltro är kanske den allra viktigaste attityden och något som vi mår bra av att öva på så fort vi får chansen. Det handlar om en tillit till oss själva och den visdom vi bär inom oss själva när vi väljer att leva medvetet och göra medvetna val. Om vi är vana vid att vi agerar impulsmässigt eller känslostyrt kan det kännas svårt att lita på oss själva och att vi är fullt kapabla till att göra medvetna val utifrån hela vår livsvisdom och därför är det så viktigt att vi övar oss på att våga känna tillit och tilltro till oss själva.
Maria hade svårt att säga vad hon tyckte eller tänkte i grupper med andra människor. Både på hennes arbetsplats och på utbildningen hon läste hamnade hon oftast i grupper där hon inte fick fram ett ord gällande någonting och om hon väl sa något så var det inte alls samma sak som hon tänkte säga. Det var samma sak oavsett om gruppen träffades för att diskutera något eller om det bara var en vanlig lunchrast, Maria förblev tyst. Eftersom hon skämdes mycket över sin oförmåga att vara delaktig i samtal så tröståt Maria en del godis under dagarna. Hon hade godis i jackan och i väskan som hon åt när de andra inte kunde se henne, godiset blev som en verklighetsflykt för Maria då hon slapp tänka på sina egna brister.
Maria använde en del av övningarna i sexveckorskursen till att öva sig i att känna tillit/tilltro till sig själv. Hon började öva på att säga saker i mindre grupper och insåg att hon redan innan hon sagt något tänkte tanken att de andra säkerligen inte är intresserade av det hon ville säga och därför blev hon stressad och sa något annat än det hon tänkte säga. Genom att öva sig i att tänka att även hennes åsikter var intressanta för andra började hon långsamt ta mod till att säga det hon ville. Och till hennes stora förvåning verkade de andra vara intresserade av att lyssna på det hon hade att säga.

Mindfulness och meditationsövningar
Så vad är mindfulnessövningar för något då? Handlar det bara om att sitta i lotusställning och fokusera på sin andning? Nej, så är det faktiskt inte. De mest klassiska mindfulnessövningarna är sittande meditation, kroppscanning och gående meditation och dessa kommer du att få testa på under kursen. Men du kan också göra mindfulnessövningar i alla aktiviteter du gör under en vanlig dag, borsta tänderna, leka med barnen, gå ut med hunden eller äta. Alla mindfulnessövningar syftar till att öva sig i att hålla sitt fokus och sin uppmärksamhet mot ett medvetet bestämt mål. Under övningarna kommer du gång på gång att tappa ditt fokus och försvinna iväg i tankar på framtiden eller något som hänt och det är helt naturligt, det är tankarnas natur att varandra iväg och det är en del av övningen. Så när det händer övar du dig på att acceptera att dina tankar vandrade iväg utan att döma dig för att det hände och sedan flytta tillbaka din uppmärksamhet till övningens fokusområde. Detta gör du gång på gång och övar dig i att bygga upp starkare förbindelser mellan hjärncellerna i PFC vilket gör att du har lättare att ta medvetna och genomtänkta beslut i andra situationer som du stöter på. Mindfulnessträning är direkt jämförbart med att du går till gymmet för att kunna känna dig starkare och mer vältränad resten av dagen. Likaså är det med mindfulnessmeditation, genom att öva dig en stund på medvetenhet har du lättare att ta medvetna och genomtänkta beslut och hålla dig medveten till dina känslor, tankar och handlingar resten av dagen.

Tolv fördelar med Mindfulness
Fördelarna med att öva sig i att observera det som sker i nuet med öppenhet och acceptans för att därigenom kunna göra medvetna val är många. När du gör det hjälper mindfulness dig att:

  • bli mer uppmärksam om vad som sker i dig och kring dig
  • sova bättre
  • känna dig mindre påverkad av stress
  • vara mer i kontakt med dig själv, andra människor och livet runtomkring
  • på ett tryggare sätt kunna uppleva obehagliga tankar, känslor och förnimmelser
  • vara mindre reaktiv över obehagliga upplevelser
  • se att tankar och känslor kommer och går och att du flexibelt kan låta dem göra det
  • vakna upp till att uppskatta allt det goda som redan finns i ditt liv, stort som smått
  • utveckla acceptans och förståelse för dig själv och därmed också för andra
  • känna större entusiasm och energi inför livet
  • bli mer kärleksfull och medkännande
  • öka din livskvalitet

Mindfulness – Fyraveckorskurs med individuella träffar
Läs mer om kursen här